Då sitter man här igen, skolan. På området som skapar mest ångest i mitt liv. Det som stressar och tar tid, det som jag hatar mer än allt just nu. Jag bryr mig inte om att jag fick g på en uppgift (läs er mail), verkligen inte alls. Jag vill bara att skoleländet ska ta slut. Jag har ingen kraft att plugga. Inte ens lätta saker. Blir avundsjuk på Ante som jobbar och har kommit igång med livet liksom. Han visste vad han ville bli, och blev det. Så sitter jag här, snart 3 årig gymnasieutbildning och vet verkligen inte alls vad jag vill. HUR SKA MAN KUNNA VETA?! Det jag ångrar med mitt programval är att vi inte har praktik, då får man in foten i flera olika yrken och man kan känna vad man vill. Men jag har ingen aning. Skulle lika gärna kunna bli tigerskötare som avloppsrensare TYP. Jag har ingen läshjärna, jag älskar människor och mer än allt djur. Borde jag inte ha valt ett djurvårdarprogram då? Nääää, det ver ju ingen av mina vänner som skulle gå där. PUCKO. Vill gå tillbaka 3 år och ta ett sabbatsår, kunna fundera på vad JAG vill. Om jag sitter i kassan på ica eller jobbar på hemtjänsten om 10 år vad gör det, OM man är lycklig. Just nu är jag så kär att jag skulle kunna strunta i allt allt allt bara jag fick vara med Ante hela tiden.
